Gränsen mellan geni och vansinne...

...är som bekant hårfin. Har spenderat kvällen instängd i det gästrum som jag sover i när jag är hos mamma. På en luftmadrass, med laptopen i knät försöker jag krysta ut någonting av värde. Rummet är belamrat med urätet porslin, böcker och lösblad. Sängen är obäddad och lakanet varmt och vridet. Detta var inte en god idé. Arbeta aldrig där du sover! Skit inte där du äter osv osv.

Har 25 flikar uppe i webläsaren och jobbar i någon typ av vansinnesmode:

Homage

"The horizon is always an impossible place of destination. It is the point where the discernible becomes indiscernible, where one can disappear. It is at an unreachable distance because it is always away from where you are, yet still in the realm of the visible. It is always where you can never be, yet you can always see it."

Med vänlig hälsning ung, sexig och singel

Hemma i Piteå. Träffade lite schläkt av en slump på stan. Följande samtal utspelar sig:

Schläkt: Jaha. Har du nå stadigt förhållande då? 

Jag: Nä. 

Schläkt: Nähä. 

(Tystnad) 

Schläkt: Men hur gammal ÄR du? 

Jag: 27. 

Schläkt: Oj... 

(Tystnad) 

Schläkt: Ja du är snart 30 ja... men du hinner väl. 

Jag: Ja, den som lever får se. (Svettas kraftigt). 

Schläkt: Eller ska vi få två Dagmar* i släkten? (Skrockar) 

*Dagmar är en 85-årig kvinna i släkten som aldrig har gift sig eller skaffat barn (för övrigt sjukt awesome).

Detta samtal är "roligt" pga flera anledningar:

1. Civilstatus är helt avgörande för vilket fack man placeras i och vad man representerar.

2. Varför säger de allt de tänker? Sociala koder? Nån? 

3. Tillsammans med resten av samtalet - som bland annat innefattade varför jag egentligen har kort hår, hur jag tänkte när jag valde en samhällsvetenskaplig utbildning på universitetet eller varför jag inte tar och flyttar upp till pite igen - så uppfyller den här delen av släkten en nidbild av norrlänningen i skogen, med skygglappar på och isbjörnar som enda sällskap. 

Åh detta att vara släktens Bridget Jones. Älskar det. "Älskar" det. 

In the end it is all in vain

Jamen jag har ju alltid sagt det att om Bauman varit cirka femtio år yngre.. ja vem vet vad som hade kunnat hända? En liten ölis, lite snack om döden och det meningslösa i att försöka undfly den. Vart hade vi hamnat? Nåväl, skrivbordssociolog eller fenomenal betraktare av vår samtid - you choose. Jag tycker han är great.

"You will die and no one will remember you" 

Sometimes I lay awake at night turning cus I lost my best friend

Nu har orkidén blommat i nästan ett år men idag så föll den första blomman.  Jag tar det som ett tecken.

Farbrorn som inte vill va stor

Idag såg jag en joggare som såg exakt ut som Ragnar i "Farbrorn som inte vill va stor". Han var så lik! Och till råga på allt så sprang han precis så som Ragnar går. Det var ett sjukt ögonblick i mitt liv.

Tips till oinvigda och lol-time för de förtrogna

Flaggar för serien Bored to death (HBO). Slänger in en trailer för säsong 1 för den som inte är bekant med denna fest för skrattreflexen..

Serien är vad man skulle kunna kalla karaktärsbyggd, så när man lärt känna karaktärerna skrattar man väl delvis åt igenkänningen. Man ba: "Typiskt George".  Och uppskattar man ej serien för dess humor kan man se den bara för att miljön den utspelar sig i är så grym. Blir man inte sugen på att åka till New York när man ser Jonathan, Ray och Georges äventyr i stadens olika delar vet jag inte vad som krävs.  Men detta om detta! Här kommer några klipp från s03 som får representera: (det blir kanske en aning kontextlöst för dig som inte sett serien men om du känner dessa tre män är det looool-time)

1. George och Jonathan går i terapi för att försöka lösa sina problem. Sarah Silverman spelar terapeuten!

Fortsättning. OBS! Ett måste att se. Det bästa sagt någonsin: STOP APOLOGIZE TO THE PEOPLE YOU LOVE! SHOW THEM YOUR AFFECTION WITH YOUR ACTIONS! :

2. Levererad sanning: 

3. Lonely guy väntar på kärlek: 

4. "I don't like your corporate slave outfit"