In the end it is all in vain

Jamen jag har ju alltid sagt det att om Bauman varit cirka femtio år yngre.. ja vem vet vad som hade kunnat hända? En liten ölis, lite snack om döden och det meningslösa i att försöka undfly den. Vart hade vi hamnat? Nåväl, skrivbordssociolog eller fenomenal betraktare av vår samtid - you choose. Jag tycker han är great.

"You will die and no one will remember you" 

Sometimes I lay awake at night turning cus I lost my best friend

Nu har orkidén blommat i nästan ett år men idag så föll den första blomman.  Jag tar det som ett tecken.

Farbrorn som inte vill va stor

Idag såg jag en joggare som såg exakt ut som Ragnar i "Farbrorn som inte vill va stor". Han var så lik! Och till råga på allt så sprang han precis så som Ragnar går. Det var ett sjukt ögonblick i mitt liv.

Tips till oinvigda och lol-time för de förtrogna

Flaggar för serien Bored to death (HBO). Slänger in en trailer för säsong 1 för den som inte är bekant med denna fest för skrattreflexen..

Serien är vad man skulle kunna kalla karaktärsbyggd, så när man lärt känna karaktärerna skrattar man väl delvis åt igenkänningen. Man ba: "Typiskt George".  Och uppskattar man ej serien för dess humor kan man se den bara för att miljön den utspelar sig i är så grym. Blir man inte sugen på att åka till New York när man ser Jonathan, Ray och Georges äventyr i stadens olika delar vet jag inte vad som krävs.  Men detta om detta! Här kommer några klipp från s03 som får representera: (det blir kanske en aning kontextlöst för dig som inte sett serien men om du känner dessa tre män är det looool-time)

1. George och Jonathan går i terapi för att försöka lösa sina problem. Sarah Silverman spelar terapeuten!

Fortsättning. OBS! Ett måste att se. Det bästa sagt någonsin: STOP APOLOGIZE TO THE PEOPLE YOU LOVE! SHOW THEM YOUR AFFECTION WITH YOUR ACTIONS! :

2. Levererad sanning: 

3. Lonely guy väntar på kärlek: 

4. "I don't like your corporate slave outfit"

Christ was here, you just missed her

Förutom tentan som fyllt min skalle med tankar nära till bristningsgräns funderar jag en hel del på huruvida jag överhuvudtaget hade ett liv innan jag hade Kurt Vile vid min sida? Tills det att tentan är inlämnad (i morgon) säger jag over and out med denna fantastiska dänga: