Gränsen mellan geni och vansinne...

...är som bekant hårfin. Har spenderat kvällen instängd i det gästrum som jag sover i när jag är hos mamma. På en luftmadrass, med laptopen i knät försöker jag krysta ut någonting av värde. Rummet är belamrat med urätet porslin, böcker och lösblad. Sängen är obäddad och lakanet varmt och vridet. Detta var inte en god idé. Arbeta aldrig där du sover! Skit inte där du äter osv osv.

Har 25 flikar uppe i webläsaren och jobbar i någon typ av vansinnesmode:

Homage

"The horizon is always an impossible place of destination. It is the point where the discernible becomes indiscernible, where one can disappear. It is at an unreachable distance because it is always away from where you are, yet still in the realm of the visible. It is always where you can never be, yet you can always see it."

Med vänlig hälsning ung, sexig och singel

Hemma i Piteå. Träffade lite schläkt av en slump på stan. Följande samtal utspelar sig:

Schläkt: Jaha. Har du nå stadigt förhållande då? 

Jag: Nä. 

Schläkt: Nähä. 

(Tystnad) 

Schläkt: Men hur gammal ÄR du? 

Jag: 27. 

Schläkt: Oj... 

(Tystnad) 

Schläkt: Ja du är snart 30 ja... men du hinner väl. 

Jag: Ja, den som lever får se. (Svettas kraftigt). 

Schläkt: Eller ska vi få två Dagmar* i släkten? (Skrockar) 

*Dagmar är en 85-årig kvinna i släkten som aldrig har gift sig eller skaffat barn (för övrigt sjukt awesome).

Detta samtal är "roligt" pga flera anledningar:

1. Civilstatus är helt avgörande för vilket fack man placeras i och vad man representerar.

2. Varför säger de allt de tänker? Sociala koder? Nån? 

3. Tillsammans med resten av samtalet - som bland annat innefattade varför jag egentligen har kort hår, hur jag tänkte när jag valde en samhällsvetenskaplig utbildning på universitetet eller varför jag inte tar och flyttar upp till pite igen - så uppfyller den här delen av släkten en nidbild av norrlänningen i skogen, med skygglappar på och isbjörnar som enda sällskap. 

Åh detta att vara släktens Bridget Jones. Älskar det. "Älskar" det.