Inspiration och stunder av klarhet

Skribenten och programmeraren Oivvio Polite beskriver i nyaste numret av Bang sin snubbliga väg fram till feminismen och hur det tagit honom tjugo år att hitta sitt sätt att utmana det som han kallar "the white supremacist capitalist patriarchy". För intresserade rekommenderas att kika på nättidningen 'Slut' vilken Polite är redaktör för (http://www.tidskriftenslut.se/).

"...Man kan förstå sig själv genom att förstå det sammanhang man befinner sig i, och omvänt, man kan förstå världen genom sig själv. (...) Man kan använda skrivandet som ett verktyg för att befria sig". Oivvio Polite,  "Vägarna fram", Jubileumsnummer 1/2011

Det går ju att skita i det

Förvisso läser jag vad som tidigare motsvarade en A-kurs i sociologi, men trots grundnivån på utbildningen är det med förvåning och frustration jag möter de studenter i min klass som visar en sådan tydlig antiattityd. Är det inte ganska (o)spännande med en människa som i eget initiativ valt att läsa en utbildning på universitetet, men som sedan inför varje moment där denna faktiskt måste prestera något - bara klagar. Exempel på vad som tydligen kan uppfattas som jobbigt:

1. Kurslitteratur
Vanliga kommentarer: "Varför måste vi läsa det här?", "Varför är det så många sidor i den här boken?"

Svaret är att du inte behöver läsa något som du inte vill läsa. Ingen tvingar dig, ingen tar polisgreppet på dig och vrålar så att spottet yr att nu är det ta mig fan du som läser den här boken, från pärm till pärm. Egentligen är människor omkring dig rätt obrydda kring huruvida du skummar en bok, lusläser en bok eller eldar upp en bok (förutsatt att du inte drar en Terry Jones). Gör vad du vill men sluta sno min energi genom att inbilla dig att någon intresserar sig för ditt ointresse.

2. Seminarier
Vanlig kommentar: "Vilka seminarier är egentligen obligatoriska?"

Det var längesen jag hade en kursintroduktion där studenternas frågor till läraren inte handlar om hur mycket som i princip krävs för att man ska få godkänt på kursen. Är det inte fantastiskt tråkigt när man med ett sting av förväntan entrar klassrummets dörrar och njuter av tanken på att på heltid förkovra sig i sådant som faktiskt ligger i ens intressesfär, och så kastar någon ner denna förväntan på marken och stampar på den genom att vara allmänt neggig? Svaret är så klart: Ja, det är fantastiskt jävla trist.

3. Tentor
Vanliga kommentarer: "Jag har sån ångest", "Kan vi inte bara strejka, typ gemensamt vägra lämna in tentan?"

En person som använder ordet ångest i samband med en hemtenta på säg, grundnivå - 4,5 hp, har missat något väsentligt i ordets innebörd. Det mest ångestfyllda en sådan person kan tänkas ha upplevt ligger ungefär på nivån: att måsta välja färg på sina strumpor. Som den sympatiska människa jag är, och med en enorm förmåga att se saker ur andras synvinkel menar jag att det för denna person kan vara rimligt att skaffa lite perspektiv för helvete. "Åh, vad jobbigt det känns nu. Jag måste producera fem sidor text om ett ämne som jag faktiskt själv valt att läsa. Hur ska jag få ihop det här och varför drabbas just jag av denna orättvisa?" Snark. Jag har aldrig förstått grejen med att vara så opeppad som möjligt på sin utbildning. Och tydligen är peppnivån så låg att somliga menar att en strejk vore på sin plats. Låt oss arbetsvägra, tänker de omotiverade studenterna och misstar sin beiga personlighet för ett legitimt skäl att vägra lämna in en hemtenta. Strejk är en konfliktåtgärd med syfte att driva i genom vissa krav och önskemål. Jag förstår att det kan vara svårt att se skillnad mellan vad som faktiskt är ett förbättringskrav på utbildningen och vad som bara grundar sig i en önskan om att få facebooka en vecka i stället för att komponera ihop något vettigt. Det förstår jag. Not.

Med utgångspunkt i ovanstående punkter har jag några förslag på vad som kan underlätta för personer som drivs av.... ingenting:

- Gå om högstadiet. Där passar en attityd präglad av trotsålder och pubertala yttranden kring utbildning i överlag.

- Avvakta med dina studier tills du lärt känna dig själv så pass väl att du har ett hum om vad som eventuellt kan få dig att somna på en lektion. Okej, jag är inte blind inför det faktum att många hoppar på en utbildning för att det inte finns några jobb. Men finns det inte en uppsjö av intressanta utbildningar att välja bland? Varför välja den som du uppenbarligen minst av allt är intresserad av?

- Kontakta Magdalena Ribbing för lite vett- och etikettstudier. Har du fortfarande inte fattat att sms:ande/spelande/surfande på mobilen under lektionstid kan uppfattas som ett ointresse hos läraren, bör du inte bara testa din intelligensnivå utan också lägga ner lite energi på att greppa varför det kan uppfattas som ett ointresse. Är man mer intresserad av att statusuppdatera på fejjan än att åtminstone försöka spela intresserad av föreläsningen man dykt upp på, kan det vara en ganska god idé att stanna hemma.

/Hälsningar från pretentiös och humorbefriad plugghäst

Omformaterar och startar om

Med avstamp i meningen att jag med jämna mellanrum kanske har något att säga, ger jag mig in i digital självpublicering. För egentligen är ju en blogg lite som att ge ut sin roman på eget förlag - ingen var så intresserad av att ge ut den (och kanske ännu mindre av att läsa den), men varför inte trycka upp den i omgivningens ansikten ändå? Är det verkligen så att mina tankar är relativt ointressanta för gemene kvinna, eller kan jag faktiskt bidra med något, alls? Vad vet jag, frågan är rimlig men egentligen ganska orelevant. Varför då? tänker ni kanske nu. Jo, dels för att jag tänker starta blogg vilket som, men dessutom för att jag länge ruvat på en tanke om att skita i vad alla tycker och sluta tänka så mycket i förväg. Därmed inte sagt att jag utesluter kvalitet, utan snarare kommer utgå från att kvaliteten kommer per automatik. (Självkänsla nu och så vidare.)

Inleder mitt bloggande (och avslutar mitt första inlägg) med Liv Strömquists peppbidrag i frågan:

"Gör saker för att det är kul - skit i om du tycker det blir dåligt.
Vänta inte att någon ska sprida ditt skapande - sprid det själv vid alla tillfällen!
Låt ingen bestämma om du är bra eller dålig - var din egen jury".