Omformaterar och startar om

Med avstamp i meningen att jag med jämna mellanrum kanske har något att säga, ger jag mig in i digital självpublicering. För egentligen är ju en blogg lite som att ge ut sin roman på eget förlag - ingen var så intresserad av att ge ut den (och kanske ännu mindre av att läsa den), men varför inte trycka upp den i omgivningens ansikten ändå? Är det verkligen så att mina tankar är relativt ointressanta för gemene kvinna, eller kan jag faktiskt bidra med något, alls? Vad vet jag, frågan är rimlig men egentligen ganska orelevant. Varför då? tänker ni kanske nu. Jo, dels för att jag tänker starta blogg vilket som, men dessutom för att jag länge ruvat på en tanke om att skita i vad alla tycker och sluta tänka så mycket i förväg. Därmed inte sagt att jag utesluter kvalitet, utan snarare kommer utgå från att kvaliteten kommer per automatik. (Självkänsla nu och så vidare.)

Inleder mitt bloggande (och avslutar mitt första inlägg) med Liv Strömquists peppbidrag i frågan:

"Gör saker för att det är kul - skit i om du tycker det blir dåligt.
Vänta inte att någon ska sprida ditt skapande - sprid det själv vid alla tillfällen!
Låt ingen bestämma om du är bra eller dålig - var din egen jury".