Paranoia in B-flat Major

De senaste sex månaderna har känts som sex minuter. Eller sex år. En kris innebär att tvingas söka ny mening med sin tillvaro och existens. Det innebär att tappa kontrollen och acceptera sin maktlöshet. Det innebär att tiden förändras. Den blir konvex, konkav. Asymmetrisk. Samtidigt som tiden står stilla har den aldrig tidigare gått så fort. Samtidigt som skiljelinjen mellan då och nu aldrig varit så tydlig är det svårare än någonsin att avgöra vad som tillhör det förflutna och inte. Insikter i hur ett steg framåt snart medför tusen steg bak. En kris innebär att bli en klyscha, att trampa i någon annans ledsna fotspår men samtidigt vara glad över detta faktum eftersom det vittnar om en verklighet där någon faktiskt gått före. Att det finns någon som kan säga att det en dag kommer bli bra igen, hur omöjligt det än verkar.

Att ta hand om sin sorg är fan skitsvårt.