Big planz

När jag skaffade den här bloggen tänkte jag litegrann att det får bli vad det blir. Tänkte mest att jag skulle använda bloggen som en slags ventil, typ i stället för att statusuppdatera på facebook skulle jag kunna skriva någon slags längre reflektion kring valfritt ämne, förhoppningsvis på ett relativt opretentiöst vis. När jag tänker efter så hade jag nog mest tankar kring hur jag ville att min blogg inte skulle vara, vilket leder till frågan: Vad är det egentligen man vill säga med sin blogg? Vad vill jag säga med min blogg? 

Svaret är oklart. Jag vet inte riktigt. Vi får se vad det blir. Eller så kan man strunta i att ens ställa den frågan. Visst är det bra att reflektera över vad man vill förmedla och vad man inte vill förmedla, men målet får aldrig bli ett hinder. Tror aldrig att alla "sköna snubbar" i teve (säg Filip och Fredrik) har stannat upp och frågat sig själva: Varför gör vi det här? Vad vill vi egentligen säga med vårt bröl? De har bara haft det gött och gjort sin grej, haft sköj. Tjänat pengar och blivit kända. Som Filip Hammar själv uttrycker det: "Vi sätter bara på en kamera och kör" (Arrrgggggghh). För mer tankar kring "humor"duon, läs min goda vän Jenkas blogginlägg "Ni skulle aldrig få jobb på SVT".

Därmed inte sagt att jag vill ha en blogg som förmedlar samma känsla och innehåll som Filip och Fredriks grejer gör... men själva konceptet att sluta bry sig så mycket är kanske precis vad jag behöver. Bli en skön snubbe mentalt.  

Bloggen är kanske ett första steg till KREATIV FRIGÖRELSE! (Så mycket för att inte driva en prettoblogg.) Avslutar med en serieruta av Lina Neidestam, en skön tjej som gör sin grej väldigt bra.