Tonårshjärta

Vet inte om det känns helt bra att gå tillbaka till det här med att vara olyckligt kär i skådespelare. Har hittat tillbaka till the great love of my life: Leonardo DiCaprio.  Som fjortonåring tapetserade jag mitt rum med affischer på denna ljuva yngling och intalade mig själv att jag nog hade en chans. Han var ju bara tio år äldre än mig och fick han bara träffa mig så.... (OMG). Utöver tapetseringen hade jag även fyra (!) fulla album som jag sparade ALLA notiser, tidningsartiklar och bilder på Leo som jag kom över och kunde hitta. På internet hade jag lyckats komma över vad som påstods vara en äkta nakenbild, där man kunde se hela hästballen hänga fritt. Maan.. Den bilden hade jag gömt bakom en vanlig bild, och då och då tog jag fram denna bild och funderade kraftigt på huruvida den där jättekuken var på riktigt?  Jag såg ALLA filmer som Leo någonsin gjort. "Titanic" såg jag tre eller fyra gånger på bio och grät lika hejdlöst varje gång som Rose lät honom sjunka ner mot det kalla havets botten. Förstod aldrig varför hon inte kollade pulsen eller typ åtminstone lät honom hänga kvar på dörren IFALL ATT. Hon ba: Jack?.... Jack?... Okej inget svar han är nog död: putt.

Men är det inte ganska kul att man älskar en kille vars break through handlade om att spela retarded? Jag erkänner ändå, rakt av, att jag än idag är jag helt fascinerad över hans skådespelarinsats i "What's eating Gilbert Grape?".. Anyhoo, för att bolla vidare på temat "att-bli-kär-i-olämpliga-män", så var det ju inte direkt drömkillen han spelade i "Basketball diaries". En fullfjättrad knarkare som endast sabbade för sig själv och sin omgivning = big crush. Genom nästan hela filmen går Leo omkring med blåa läppar och har abstinens, sexigt. I samband med Romeo och Julia tog det skruv rejält kommer jag ihåg, h-e-r-r-e-g-u-d. Jag lyssnade om och om igen på soundtracket och mindes framför mina ögon varje scen, varje replik. Besatt är inte ett ord nog starkt för att beskriva.. mitt intresse för denna amerikanska flickdröm. Vart började det då gå utför? Var började intresset dala? Kan det ha varit i samband med "Mannen med järnmasken"? Kan det ha varit när den så fagra pojkspolingen började förvandlas till en svullen gris? Kan det ha varit när hans rollprestationer var lika intressanta som en påse bajs? Jag vet inte, jag vet bara att allt är förlåtet när jag tittar på den här gifen:

Vi går vidare. Även om jag aldrig tapetserat väggarna med Johhny Depp så måste han ändå hamna på delad förstaplats med Leo när det gäller denna kärlek på distans (minst sagt). Varför? Kanske för att han i vuxen ålder framkallar liknande stalkervarningvibbar i mig som Leo gjorde anno 1997.  Jag vill bara krypa in under  hans skinn och vara med honom för alltid. (OBS skämt). Inkörsport: "Cry baby". Inte ohet kille! Jag vill till och med ligga med Johnny Depp när han spelar Jack Sparrow i "Pirates of the Caribbean". Tror inte jag behöver säga något mer, ord är överflödiga. Njut bara av ännu en gif:

Vi avslutar med en bubblare: Emilio Estevez (!!!!!!!!)
När jag blickar tillbaka till den här perioden i mitt liv kan jag någonstans känna ett ganska stort varför? Men när Estevez spelade Billy the kid i "Young Guns" 1988 var han ungefär 26 år,  och typ het. Lägg till detta till det klassiska badguy-scenariot. Billy the kid var ju (enligt Estevez tolkning) en douche, men med ett gott hjärta (usch).  I filmen är det dock cirka trehundra scener med Eztevez i ett svettigt, smutsvitt underställ där han går på horhus samt skrattar hysteriskt. Vad var det i mig som sa: honom vill jag ha? Och för att förstärka detta frågetecken? Varför tyckte jag att han var het i "Mighty Ducks"??

Och så till slut, le grande finale. Vad bultar då tonårshjärtat för i dagsläget? Denna man får mig att fnissa som en lycklig idiot: (OBS! Endast i skepnad av Eric Northman. Oj vad jag önskar att han får tillbaka minnet så att han kan bli sig själv igen, dvs en älskvärd douche).

xoxo


/Lonely girl