About Me

My photo
Före detta 27-årig sociologistudent som slutat försöka skapa ordning i kaos. Vit flagg! Numera 29-årig kommunalarbetare med oklara mål.

Wednesday, October 19, 2011

To look life in the face - to love it for what it is

Jag kanske måste gå i kloster pga måste rena mitt svarta inre. Vi ses väl när jag kommer ner från min bergstopp och har mediterat klart. Med tovigt hår och alldeles för långa tånaglar kommer jag åter igen ta mig an världen. Håll tummarna!

Monday, October 10, 2011

Pinsamma TV-ögonblick

Det här minns jag som ett av mina allra mest pinsamma ögonblick framför teven. Jonas Hassen Khemiri och Jan Eliasson gästar Carin 21:30 och Carin Hjulstöm slutar inte säga n-ordet och propsar på att Hassen Khemiri ska hitta på ett annat ord att använda, han som är så bra på att hitta på språk. Khemiri blir så oerhört provocerad av Hjulström, som inleder diskussionen med att ta fram ett fat med chokladbollar, eller ja, n-bollar som hon vill kalla dem. "Vad skulle du kalla de här?", frågar hon samtidigt som hon flinar förväntansfullt. GUUUUUUUUUUUUUUUD! Khemiri klargör att han inte är ett big fan av ordet 'neger' och att han heller inte tycker om att använda ordet 'färgad'. Han frågar Hjulström varför det är så problematiskt att använda ett språk som inte kränker någon, varpå hon svarar: "Jamen vadå, jag tänker på alla barn som inte vet om att man inte ska säga neger". För er som inte satt bänkade i tevesoffan 2008 när programmet sändes, får ni här en ny chans att skämmas så ni dör. Jag ger er: 


LONELY BEAR II

Lika som bär?

IML?
Lonely bear?

Sunday, October 9, 2011

LONELY BEAR

Kvällens bild!

En gång tyckte jag att det var lämpligt att iförd björnutstyrsel, powernapa på gräsmattan utanför Sjöfartsmuséet.

Lärdomar jag dragit av detta:

1. Förra säsongens vinterjacka känns så här i efterhand som en katastrof. Överväger en ny look till WS 11/12.

2. Somna ej på gräsmatta i ett kyligt april.


Vad händer?

För alla er som avnjuter en ledig söndag och planerar att tillbringa den i tevesoffan: SLÅ EJ PÅ TV 4! Just nu går filmen "Höst i New York" som beskrivs på följande vis:



Amerikanskt romantiskt drama från 2000. Will Keane är en framgångsrik 48-årig ungkarl som njuter av tillvaron. När han träffar den unga och vackra Charlotte Fielding blir han störtförälskad och de inleder en passionerad romans. Men Will tvivlar på en gemensam framtid på grund av den stora åldersskillnaden.
I rollerna: Richard Gere, Winona Ryder, Anthony La Paglia, Elaine Stritch.
Den som slår på teven får se Richard Gere med en så kallad "äldre herres pondus", i full rulle med att ragga upp sitt ex:s numer 22-åriga dotter = Winona Ryder. Deras första möte sker på en restaurang (som han så klart äger) där hon fnissig och tystlåten låter sig imponeras av denna herre med sexigt gråsprängda tinningar. Han i sin tur, blir extra intresserad av den unga snärtan när han får veta att hon är dotter till en gammal kärlek han tillbringade några sköna veckor med för många (mååååååånga) år sedan. Charlotte (den unga tjejen alltså) ägnar sig åt att designa hattar. Will (den äldre mannen) tar fasta på detta och ringer dagen efter deras första möte för att göra en beställning av en hatt hos Charlotte. När hon frågar efter riktlinjer hur han vill att hatten ska se ut svarar han: "Like the line of a womans hip". Oh my......oh my...... MEN! Så klart faller hon för honom. Och han för henne. Han tycker om att hon är så ung och oförstörd, inte lika bitter och cynisk som kvinnor i hans egen ålder. Och givetvis finns det en (svartsjuk) kvinna i (nästan) samma ålder som honom, som argt står i bakgrunden och tittar på hur han förlustar sig med denna yngre, vackra kvinna. Ett ex som han lämnat av oklar anledning. Nåväl, nåväl.. Här sitter jag nu.... och kan inte byta kanal. Hur skulle jag kunna göra det? Repliker som dessa håller mig kvar:
"I can smell the rain"
"Women seem to love when you lie to them"
"There's only two kind of love stories in this world: boy looses girl or girl looses boy"
Okej.. Nu uppdagas det här att den arga kvinnan i bakgrunden var en dotter till Will från när han bedrog Charlottes mamma med hennes dubbelpartner i tennis. Men classic! Den frånvarande fadern. Under filmens gång hinner han även med att bedra Charlotte, som senare självklart förlåter honom för hans snedsteg. Charlotte som är hjärtsjuk, har inte lång tid kvar att leva, visar det sig. Will blir desperat i jakten efter en läkare som kan operera hennes hjärtfel. Nu har han ju funnit kvinnan som fick honom att bli hel, kvinnan som inte är som någon annan, kvinnan som fått honom att inse hur vackert livet kan vara. SHE MUST NOT DIE! Det har ju tagit honom 48 år innan han var mogen för ett sånt här commitment, men allt kan inte skita sig nu när han förstår vad livet går ut på. Tänka sig att hon endast verkade behöva knappa 22 år för att komma fram till samma sak.... tänka sig. Hon verkar med andra ord INTE behöva 48 år av random ligg och spexiga erfarenheter utan går orädd in i en relation med noll livserfarenhet och perspektiv. Men å andra sidan.. Hon dör ju kanske snart, då får man väl skynda sig att ta vad man får, även om det innebär en gammal gubbe med Ranelids goa kvinnosyn.
Nä om man skulle ta och... skaffa ett liv.
Här är i alla fall omdömet på tv.nu:s hemsida (ursäkta för dålig bildkvalité): 

                           

Saturday, October 8, 2011

Kärt återseende

Glädjer mig åt att Buffy the vampire slayer börjat gå på tv igen! Tre saker som är bra med serien (utan någon rangordning):

1. Hjälten i serien är TJÄJ
2. Queer love
3. Så fort någonting går bra i serien så skiter det sig. Detta är något man skulle kunna tänka sig är frustrerande, men nej. Hela serien vilar på att så fort det bra går det dåligt, men det dåliga leder sedan alltid till något bra.

Under sju säsonger får man lära känna karaktärer som:


Buffy


Buffy är vampydråparen (fri översättning av vampire slayer) som har någon typ av övernaturliga krafter. Är skitstark och typ synsk. I s01e03 försöker hon döda en jättesyrsa med insektsspray. Sen spelar hon upp ett band med fladdermösskommunikation (högfrekvent ljud), vilket bryter ner syrsans nervsystem (obs! funkar ej i verkligheten vad jag förstått). Detta behöver man tydligen superkrafter för. I alla fall, Buffy flyttar till Sunnydale med sin mor, där hon ganska snart får veta att hon är den utvalda, hon är "the vampire slayer". Hennes öde är att bekämpa ondska i allmänhet och att ha ihjäl vampyrer i synnerhet. Tungt för en 16-åring som bara vill gå med i hejarklacken och dejta söta killar. Man ba, stackars henne.


Willow



Buffy träffar Willow, en snäll liten nörd som gillar böcker (classic). De delar känslan av att vara sociala freaks. Willow är en tönt utan vänner och Buffy kan inte leva ett normalt tonårsliv och hamnar därmed utanför de sociala aktiviteter hon skulle vilja ägna sig åt. Hon har med andra inte heller några vänner. Lonely girls. De blir vänner. Willow är en av de grymmaste och bästa karaktärerna. Senare i serien får även hon övernaturliga krafter och ägnar sig åt häxmagi. I de senare säsongerna hänger hon sig även åt lesbian love och utvecklar minst sagt en och annan intressant sida hos sig själv. 


Xander




Xander är the geek and the virgin (Ja man får i tredje avsnittet veta att han aldrig legat, piiiiiiiiiino tycker han. En kille som inte haft sex fast han är 16 år = katastrof osv). Xander ska tydligen vara den humoristiske karaktären som lättar upp stämningen litegrann. Säger "tydligen" eftersom jag inte upplever honom så kul som han nog är tänkt att vara, och jag är av den bestämda åsikten att man borde castat någon annan till rollen som Xander. He never grows on you...om man säger så. Lite sorgligt  ändå. I början av serien är han olyckligt kär i Buffy så klart, men hon vill ej va med en tönt utan faller givetvis för Angel, den sexiga vampyren som blivit god. Också classic.


Giles




Giles öde består i att träna vampyrdråpare och att assistera de i kampen mot de onda demonerna. Han researchar om varje demon så att Buffy vet hur hon ska förinta dem. Arbetar som bibliotekarie på skolan där Buffy, Willow och Xander går, vilket är hans täckmantel för att på ett naturligt sätt ständigt kunna närvara i Buffys kamp mot de mörka krafterna.


Angel



Angel, vars ursprungliga namn är Angelus, är en vampyr som i århundraden härjat och slaktat helt i avsaknad av ett samvete. Han drabbas av en förbannelse som gör att han vaknar upp ur sin samvetslösa dvala och inser vilket lidande han orsakat genom sitt handlande (tänk om man ändå kunde få slänga en och annan sådan förbannelse på valfri person). Hur länge som helst går han runt och typ dör av ångest och vet inte hur han ska kunna leva med alla skuldkänslor. Men så träffar han Buffy som han blir kär i, de slår sina påsar ihop och tillsammans kämpar de mot onda vampyrer... och monster....och demoner.....och jättesyrsor. Angel är den tråkigaste karaktären. Helt ointressant. En sån där som varit the bad guy men som nu försöker hitta rätt i livet. En som ger en den där bekymrade, lidande blicken som tydligen ska gör att alla kvinnor vill hjälpa honom att hitta rätt väg. Tänk Ryan i O.C *puke*

Spike


Spike är Angels antagonist. Han har inget samvete utan dödar hämningslöst och med glädje. Spike förändras massor under de sju säsonger som serien pågår, och det visar sig att han visst har ett hjärta under den coola (?) läderrocken han bär (som han snodde när han dödade sin andra vampyrdråpare). Säsong 6 innehåller en hel del konstiga sexscener mellan Buffy och Spike (ops spoiler för alla er vars intresse jag väckt med denna fantastiska presentation av serien). Spike är den roligaste karaktären som inbjuder till ett och annat lol. 

Slutligen kan jag inte göra annat än att varmt rekommendera er att ta del av vännernas äventyr. När de sju säsongerna har gått kommer ni känna er lika halva och förvirrade som Fredrik när han inte är med Filip. Allt kommer vara fel ett tag, men det kommer vara värt det. Slänger in en sista bild där gänget är samlat: Era nya bästa vänner! 





Thursday, October 6, 2011

Jamen dåså

Jag har sagt det förut men aldrig i en blogg: Dags att rycka upp sig! Vad är det här för satans emoblogg? Visst, jag har mottagit Guds straff i en rad olika former nu, men det är dags att sluta kröjma. På med dansskorna och lilla partyhatten och omfamna livet med en klackspark högt upp i luften.

OBS! Kan hända att jag återvänder igen med svansen mellan benen och grinar i ännu ett blogginlägg, men bear with me kära läsare, jag hoppas de i alla fall kommer bli färre och färre och att jag ska lyckas skona er från sadfacegirl_84. Med anledning av detta presenterar jag nu för er................ (konstpaus): 

........Den gråtande clownen! Kommer ansvara för framtida inlägg.